sophia

Att få sjunga i kör igen (efter ca 25 års uppehåll) har verkligen gett mig så otroligt mycket glädje. Att dela det med en nära nära vän, är ännu bättre. Att få vistas i en kyrka är också något speciellt och jag kommer på mig själv med att längta dit. Det ger mig lugn, framför allt efter en stressig dag på jobbet. 

Jag går faktiskt dit på söndagar också nu. Inte för att sjunga utan för att gå på gudstjänsten. Jag är inte kristen, men den är så vacker. 

Jag bloggar inte ofta längre. Skriver väldigt sällan något alls numera, förutom meddelanden på sms, whatsapp eller messenger, eller mail. Jag saknar det. Skrivandet. 

 

Livet tickar liksom på, som det har en tendens att göra. Mitt konsultuppdrag löpte ut och jag började nytt jobb. Lämnar det egna företaget efter mycket soul searching. Jag saknar många delar av att vara egen, men i slutändan vägde nackdelarna över, och jag bestämde mig för att det var rätt väg, i alla fall för tillfället. 

 

Jag slutade träna för flera månader sen, peppen försvann. 

Och nu låter det jäkligt deppigt inser jag, men icke! Jag försöker bara lyssna på kroppen och vad den behöver. Just nu är det stillhet, vila och bara få vara. Jag sprang för fort för länge, stressade och ville göra allt men jag stoppade i tid. Senaste tiden har det känts som att jag är glad, men väldigt trött och bara behöver ta en siesta fram till... sisådär april. 

 

 

Men jag saknar skrivandet, det är trots allt en del av mig. Kanske kan jag hitta tillbaka. ♥